Kritik – Erik Andersson Palm – Har vi glömt USA:s brott?

Har vi glömt USA:s brott? Det frågar sig Erik Andersson Palm retoriskt i Proletärens gästkrönika den 24. maj 2022. Han vill ge ”freden en chans!” Det låter när katten skiter brukade min kära morfar säga när någon tog i lite för mycket utan att tänka sig för. Min morfar var en arbetare och demokratisk socialist som drabbades av reumatisk artrit och inte fick avnjuta så många dagar av sin pension.

För det första är detta inte USA:s brott, men USA-regimens brott. Folket i USA har lurats och den som är lurad genom olika former av lögn är ett offer, inte en förövare. Jag vet inte vad min morfar hade tyckt om Palm som kallar sig ”Vänsterpartist och antimilitarist”, men visst var han intelligent. Han visste t.ex. att nazism och världskrig brukar börja med stora folkomflyttningar och arbetslöshet.

Visst har Palm rätt om USA-regimens krigsförbrytelser, för det är nog vad han menar. Palm har även rätt att vi bör fortsätta kampen mot alla former av imperialism, samt att vi bör bygga goda relationer mellan folk i den gemensamma kampen, så även med som drabbats av helt bisarra kulturer, eftersom för dem är ju våran imperialistiska kultur helt bisarr. I ljuset av USA:s och Natos beteende så håller jag med dem. Våra krigsherrar och vår krigskultur är fullkomligt sinnessjuk och jag misstänker att även andra kulturer kan vara belastade av liknande elände och vara vidriga på andra vis som de själva kanske glorifierar? Väl värt att undersöka innan vi väljer vilka vi bör ta om hand i just vårat land, kanske?

Men har inte Vänsterpartiet deltagit i imperialismen? -Jo. Proletärens ledare kritiserade dessa landsförrädare helt nyligen, så varför går Palm inte ur Vänsterpartiet och går med i ett bättre parti som både säger fred och menar fred, analyserar hur det kan uppnås och skapar de lösningar som faktiskt leder oss mot fred?

Det Palm tyvärr har missat är att den som är en modig och konsekvent kritiker av alla stormaktsövergrepp inte enbart måste kunna säga nej, men även vara fredlig och kunna freda sig! Det kan inte dagens krigshetsande, handikappade, feminiserade, antimilitaristiska mähä till nation göra, men det kan vi kanske göra bättre med ett intelligentare ledarskap och en fredlig och vältränad folkarmé med moderna vapen och en god beredskap?

Förstå mig rätt! Jag tycker inte att vi skall köpa Wallenbergs eller Natos vapen till detta, för de verkar ju onekligen fungera väldigt dåligt för nassarna i Ukraina, som har försetts med dessa av Riksdagen under stående ovationer, medan det svenska folket får betala kalaset via skattsedeln.

Nej. Jag tror mer på ett statligt totalförsvar med statlig forskning som utvecklar vapen som fungerar för att freda sig mot imperialismen, samt att vi stärker andra demokratiska länder mot imperialismens ständiga invasionsförsök, så länge de går med på att vara neutrala och alliansfria.

Oberoende och fred kräver dessutom att ens parti inte hoppar upp i knät på EU-vurmare och Nato-vurmare! I kanslihushögerns knä sitter alla vänsterpartister lydigt likt morrande men taniga knähundar, så att socialdemokraterns kanslihushöger odemokratiskt kan köra över sina medlemmar utan minsta konsekvens, vilket Lasse Taube beskrev nyligen.

Den lilla knähunden verka ha blivit helt förskrämd av Hultkvist som på norrländska repeterar datumet den 24:e, utan att få kritiska frågor om vad som hände den 22:e och den 23:e, samt inte kommer ihåg år 2014, Maidan eller i Odessa. Partiell minnesförlust?

Hela den klassiska vänstern, med Olof Palme i spetsen, brukade veta att det starkaste motgiftet mot krig är att förena arbetarklassen i kamp för ett bättre liv och en annan värld, men Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är ju ingen klassisk vänster som förenar arbetarklassen längre.

Det bisarra Vänsterpartiet utesluter klassisk vänster utan minsta diskussion, om de arbetare som ansluter sig är lite för aktiva, eller inte är feminiserade mähän som tror på införseln av extrema sekter som öppnar upp den bombliberala majorens väg för splittring av arbetarklassen och barbariet, förstås, men fråga er hur många är dessa ointelligenta mähän bland folket i realiteten och vem är det som vill rösta på dem? Maximalt två-tre av tio. Alltså inte så många och i en demokrati måste vi vara många som röstar på en attraktiv vänster om vi vill ha makten! Det finns nämligen inget mer oattraktivt än mähän.

Vänsterpartister kan säga nej och vägra hur mycket de vill, medan de sitter som knähundar i knät på samma husse som de klagar på. Fråga dig käre Palm varför jag som svensk arbetare och medborgare skulle freda feminiserade landsförrädare som har förstört vår nation?

Dessa mähän är och förblir faktiskt landsförrädare tills de känner skuld, ångrar sig och ber om ursäkt på ett trovärdigt sätt, samt därefter går med i kampen för fred och oberoende på riktigt!

Jag tycker inte att mähän med gummirygg skall bära vapen, men det finns ju andra uppgifter i totalförsvaret om man är lojal med Sverige och dess medborgare, t.ex. sjukvårdare långt bakom fiendens linjer.

Problemet för mig idag är att jag ser ner på Sveriges alla Nato- och EU-vurmande mähän, samt alla de hycklande knähundar som inte vågar lösa problemet med husse, men t.o.m. utesluter och bjäfsar på den klassiska vänster som vill lösa problemet.

Jag kommer inte kämpa för dessa knähundar. Jag har därför blivit en partiell vapenvägrare som inte tänker freda dem. Låt dem möta konsekvenserna när nassar eller andra extremister aktiveras av USA, såsom de aktiverats i andra länder som villigt släppte in både dem och USA:s krigshökar!

Jag kan freda de flesta, helt oavsett ras, utmaningar eller läggning, allt från kommunister till de som röstar på AfS i ren förskräckelse över landsförrädarna i SD, men enbart om de tar tydligt avstånd från alla EU-vurmare och Nato-vurmare!

Tydligt avstånd tar man genom att analysera situationen, försöka lösa problemet, lyssna på goda råd, rösta på tydliga seriösa partier som håller sig till sanningen och som valsamverkar så att folket får fullgoda alternativ att rösta på!

Om du, Palm, kommer svara vet jag inte. Kommer ens Proletären våga publicera? ”Cancel culture”, att vägra kommunicera, att inte svara på frågor är nämligen ett nytt odemokratiskt beteende som genomsyrar hela politiken. Inga svåra frågor ställs och den som ställer svåra frågor blir tystad, mörkad, uppsagd eller utesluten, medan de påstår sig förmedla ”sanningen”.

Med äkta kamratliga hälsningar
Martin Gustavsson
Vetenskapliga partiet & Valsamverkanspartiet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s