Etikettarkiv: kommunism

Vad har Vladimir Putin för åsikt om den nya identitetspolitiken?

Man skulle som ”vänsternationell” kunna använda argumentationsfelet ”skuld genom sammankoppling” mot Vladimir Putin och slå dövörat till, eller t.o.m. ställa sig i en osund motposition.

Ifall man ogillar kommunismen så skulle, på samma vis, all identitetspolitik kunna betecknas med kontrollorden ”Bolsjevism!” eller ”Marxism!”, men om vi är motiverade att vara vetenskapliga, så låt oss då vara öppna och skeptiska samtidigt!

Utdrag ur Vladimir Putins tal:

”I USA och delar av Europa anser vissa att det är en bra sak att syssla med omvänd diskriminering, omskrivning av den egna historien och att förneka att barn har en mor och en far, eller till och med förneka att det existerar biologiska kön.

Det står dem fritt. De är herrar i sitt eget hus. Men vi har en annan utgångspunkt. I det ryska samhället anser en klar majoritet att vårt agerande ska vara förenligt med den historia och kultur som vårt multietniska land delar.

Vi får se hur framgångsrika de blir. Men deras recept är inte nya. Allt det där – vilket kanske förvånar någon – är något som vi känner igen i Ryssland, i vår historia där 1917 års bolsjevikrevolution byggde på Marx och Engels dogmatik om att samhällets sociala och politiska strukturer skulle omformas, traditioner och mänskliga relationer skulle brytas ned och att man till och med skulle krossa kärnfamiljen. Precis som idag framställde man det man höll på med som ”utveckling” och lyckades faktiskt få en hel del stöd runtom i världen.

Men det finns fler likheter mellan dagens politiskt korrekta och de traditionella kommunisterna. Bolsjevikerna var fullständigt intoleranta mot oliktänkare, på ett sätt som påminner om vad vi ser i dagens väst. De metoder som används där idag är något som vi önskar att vi lämnat långt bakom oss. Det är plågsamt att se hur de klassiska västerländska verken som till exempel Shakespeare inte längre lärs ut i skolorna. De anses för omoderna och oförmögna att belysa genusfrågor och andra frågor som Hollywood och biofilmer är mycket bättre på, såsom att låta tillräckligt många färgade människor och kvinnor representeras i varje film. Men den här nya kränkthetskulturen resulterar i omvänd diskriminering. Det är en rasism som går åt andra hållet.

Medan de flesta ryssar inte bryr sig vilken hudfärg eller vilket kön du har, har jämställdhets­debatten i vissa västerländska länder spårat ur i rent vansinne. Där vill man förstöra eller avveckla hela idén om att det finns män och kvinnor. De talar om Förälder 1 och 2, och ”födande förälder” istället för mor och så vidare. De vill ersätta ordet amma med att ”mata med mänsklig mjölk” och liknande. Det är fullständigt vansinne. Med det här nyspråket har de tänkt sig att de ska kunna påverka människors medvetande. Ibland får barn, även i unga år, höra att de har ett val där de ska kunna välja om de vill bli pojke eller flicka.

Är ett barn verkligen kapabelt att fatta ett sånt beslut? Det liknar närmast brott mot mänskligheten, och allt görs under parollen ”utveckling”. Men om de nu gillar att göra det här, så låt dem göra det och så får vi se vad som händer.

Men konservatismen kommer att förändras. Den grundläggande principen som alla läkare känner till – gör inget som kan skada – är något vi måste ta till oss. Vi minns vår historia och vårt förflutna, vi vet att priset för brutala och snabba förändringar kan bli väldigt högt. Bakom sig kan det lämna en moralisk avgrund som ingenting kan byggas på.

Länder måste samarbeta, men det innebär inte att nationalstaterna ska avskaffas. Istället visar pandemin att de suveräna staterna fortfarande är den verkliga spelaren på den internationella arenan och att uppburna internationella organisationer inte står högt i kurs när det verkligen gäller. Det här framgår av att både USA och Europa stängde dörren för internationellt samarbete när pandemin slog till och att de införde exportrestriktioner samt lade beslag på varandras skyddsutrustning och liknande när krisläget närmade sig.

Globalister beskriver ofta nationalstater som ett sorts hinder för välstånd, men det stämmer inte. De som påstår det är människor som vill ha öppna gränser för att att kunna använda sina konkurrensfördelar och skaffa sig inflytande över andra, men så fort det dyker upp någon som är mer framgångsrik än dem så stänger de gränserna igen, inklusive sina egna gränser. De ger upp sina ideal och börjar bygga murar igen. Alla kan se det, det är inget märkligt och inget hemligt.

Bara självständiga stater kan lösa den här sortens problem. Varje ny världsordning måste utgå ifrån att länder är självständiga och understryka vikten av nationell självständighet, inte bekämpa självständighet. En sådan världsordning får inte bygga på att man ska påtvinga andra sina egna värderingar genom att framställa dem som universella värderingar.”

Källa 1: Vladimir Putins tal översatt till engelska via Youtube

Källa 2: https://jennypiper.blog/2021/10/24/att-krossa-karnfamiljen-och-skapa-ett-fullstandigt-jamlikt-samhalle-ar-ingen-ny-foreteelse/

Källa 3: https://www.friatider.se/putin-pk-politikerna-i-vast-ar-som-bolsjevikerna

Jag anser att Vladimir Putin tar upp tänkvärda frågor och jag håller med om en hel del, men min slutsats är att varken Putin eller identitetspolitiker håller sig helt till evident sanning, p.g.a. ovilja att använda ord enligt deras korrekta betydelser, vilket naturligtvis enbart kan leda till käbbel och t.o.m. kaos. Låt mig förklara!

Kan identitetspolitik verkligen betecknas med kontrollorden ”Bolsjevism!” eller ”Marxism!”?

Ordet ”bolsjevism” betyder majoritetsmän och anspelar på att majoritetens bästa skall styra, d.v.s. en version av folkstyre/demokrati genom revolutionärt systemskifte, där en elit som bryr sig om folket styr åt folket. Det är förmodligen därför Vladimir Lenin anses vara demokratins fader i Ryssland, även om min egen syn på demokrati är följande.

Identitetspolitikerna har visserligen infiltrerat de flesta partierna i väst idag, vilket är entrism, men dessa identitetspolitiker och dessa partier är, i 90% av fallen, mycket långt ifrån ”bolsjeviker”, anser jag, eftersom de knappast har majoriteten med sig, heller inte har majoritetens intresse i blickfånget, men istället vill gynna fåtalet minoriteter, särskilt sina egna, samt dessutom arbetar inom det rådande systemet.

Identitetspolitikerna är heller inte ”kommunister” i 99% av fallen, snarare karriärister som ser det som sitt medelklass- och överklass-intresse att kunna bli kvoterade upp i hierarkierna baserat på identitet, istället för förmåga.

Identitetspolitikerna struntar oftast i både jämlikheten och jämställdheten och ser det som utmärkt om en vit medelålders man diskrimineras p.g.a. identitet, eftersom de är i praktiken rasister, sexister och gärna diskriminerar andra p.g.a ålder, bara det gynnar dem själva.

Ordet ”marxism” anspelar på Karl Marx uppfattning om hur kommunismen skulle kunna få fotfäste och genomföras, men Karl Marx var absolut ingen identitetspolitiker i prideparader, utan snarare var han för att arbetarklassen skulle klä sig propert och locka till sig alla i samhället. Han uttryckte sig också väldigt konservativt och fint om religionen som ett opium, som människor kände att de hade behov av, och samtidigt hur friheten från den också kunde upplevas som något vackert och tilltalande. I ett brev till Engels om stroppen Lasalle, som frotterade sig med den tidens överklass, så är den uppretade Karl Marx allt annat än en politiskt korrekt identitetspolitiker. Mer om den saken här.

Finns det likheter mellan dagens politiskt korrekta icke-marxister och de traditionella kommunisterna, som Putin påstår?

”Kommunism (från franskan: communisme och ytterst av latin: communis, gemensam) är en grupp närbesläktade idéer om att produktionsmedlen i ett samhälle är gemensamt ägda.[1] Inom marxismen är det också benämningen på det tillstånd i samhällsutvecklingen där klasserna och staten upplösts och produktionsresultatet fördelas åt alla efter behov.”
Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kommunism

Intolerans mot oliktänkare finns inom de flesta mänskliga grupperingar som drabbas av bisarra former av sekterism/grupptänk. Detta kan förmodligen hända vilken gruppering som helst. Det enda som behövs är några psykopater och de som villigt låter sig vilseledas, så är karusellen igång. Att bryta sig ur eländet skapar kognitiv dissonans. Ilskna identitetspolitiker är därför idag ingen ovanlighet. Ilskan kommer av den kognitiva dissonansen när både förnuft och känsla haltar.

Vinnarskallen Putins och oligarkernas plan är förmodligen att hålla sig väl med de religiösa, eftersom utan deras röster så hotas deras ledarskap över Ryssland. Jag säger inte att det är fel att vara religiös. T.o.m. de som säger sig tro på vetenskaplig metod gör det ofta på ett nästan sekteristiskt vis, med intolerans mot oliktänkare.

Identitetspolitikernas agenda är naturligtvis att gynna sig själva och sina egna grupper på liknande vis, men personligen tror jag att de är grundlurade, eftersom deras beteende repellerar majoriteten. De repellerar t.o.m. de människor som har de identiteter som de säger sig vilja företräda, eftersom många inom HBTQ-kategorin är konservativa utåt och respekterar sin omgivning och skulle aldrig drömma om att exponera sin sexuella läggning, ens om de blev uppmuntrade till det.

För att ta makten från Vladimir Putin och oligarkerna i den s.k. ”avgrundshögern” så är det strikt fokus på jämlikhet som kan ena 99% mot oligarkernas 1% anser jag. Detta kan även få med sig den stora gruppen av religiösa, tror jag, eftersom principen om att dela brödet och vinet lika förespråkades av Jesus.

Detta kräver respekt mot de som är konservativa och religiösa, naturligtvis inte prideparader för gromning av barn på städernas gator. Detta är ingen stor uppoffring hos HBTQ-rörelsen om de vill bli respekterade hos den konservativa massan av människor. Det finns inget egenintresse i vissa HBTQ-individers högmod och fåfänga. Sådant kommer knappast leda till ökad respekt för HBTQ-individer.

Vi heterosexuella har inga heteroparader och accepterar ofta avvikande beteende, så länge vi slipper att ha dessa rakt i ansiktet. Olika läggning är ett faktum, men alla kan vara återhållsamma vad gäller detta, inte ge detta ett alltför stort fokus. Det gäller även heterosexuella naturligtvis. Vi behöver inte exponera vår sexualitet heller.

Vad gäller det överdrivna fokuset på genus så är jag enig med Putin, med flera olika källor som grund, bl.a. överläkaren i psykiatri Sven Román, men även en kvinna som kommit bort från sin könsdysfori och uppskattar det.

Vi vänsternationalister håller också med Putin om den självständiga nationalstaten och intern produktion av det allra mesta, som en trygghet för god beredskap, med samma evidens som han anför. Vi ser även internationell solidaritet som fullt rimlig, då oförutsedda event inträffar i världen, men även som ett sätt för att skapa världsfred.

Vid bränderna i Sverige hade jag t.ex. gärna sett att vi hade tagit emot hjälp från Ryssland och att vi hade kunnat hjälpa Ryssland om de skulle få mycket bränder, d.v.s. att vi kliar varann på ryggen, som ett sätt att skapa goda relationer till varann.

Låt fokuset vara en ökad nivå av jämlikhet, människor emellan! Minska arbetslösheten genom att dela på jobben solidariskt! Dela även på inkomsterna solidariskt! Minska fokuset på det sexuella och låt alla vara med inom varje nation! Låt oss hjälpa varann internationellt också, men utan att förstöra för oss själva!