Etikettarkiv: rädsla

Evident sanning – Vården behöver stärkas i vår nation

Lars Rocksén menar att ”Nu sitter vi i smeten och de som drabbas är de mest utsatta” och Karin Båtelson menar dessutom att ”Vården är full av krav på lösryckta processmått som skapar oönskade arbetsuppgifter”, vilket drar ner kvaliteten på vården. Det tycks vara den evidenta sanningen.

Jag känner bara folk som håller med om att denna extrema högerpolitk är förfärlig, förutom kanske det onödiga ”transferiat” som utgör parasiterna på vårdens bekostnad? Detta ”transferiat” kallas ofta felaktigt för ”vänster” och lever på ett identitetspolitiskt tjafs som inte leder till bättre vård generellt sett, men bara stjäl kraft och splittrar oss åt monopolkapitalet.

T.o.m. gamla vilseledda kallhjärtade moderater börjar förstå konsekvensen av de senaste decenniernas politik. De har ofta börjat vakna upp ur sina ljusblå drömmar, men de är yrvakna och kallar ofta det som sker för ”vänsterblivet”, ”kommunism” och ”socialism”, vilket borgerliga tankesmedjor har pumpat ut så flitigt att t.o.m. Nooshi Dadgostar har blivit hjärntvättad, så ha medlidande med dem! Var tålmodig när du förklarar skillnaden!

Särskilt bland de som röstar på  Vänsterpartiet anar jag att människor som bryr sig om de drabbade faktiskt finns, men i min mening är de flesta vilseledda av psykopater även de som röstar på V.

Psykopater är aktiva och flitiga. De ser till att gynna sina egna kortsiktiga intressen och mobbar ut den äkta vänster som avslöjar deras lögner, eller bara har en annan åsikt. De är ca 0,5-5% av befolkningen, beroende på hur olika psykiatriker och psykologer räknar och inom politiken är förmodligen den siffran ca 20% misstänker jag.

Människor ogillar de där psykopaterna som skapar dålig vård, mobbas, ljuger, vilseleder och bedrar. De finns även i Vänsterpartiets organisation och ledningen gör ingenting åt det, eftersom de antingen är psykopater själva, eller är rädda för dem, men ev. rädsla är obefogad. De flesta psykopater är alls inte så farliga. Psykopatin behöver enbart belysas med frågor och evident sanning. Psykopater gillar inte medvetna människor, men de som lyder dem.

De psykopater som mobbas kan angripas rakt på. Det är bara modet som fattas hos de flesta. KBT och meditation hjälper mot sådan brist på mod. Då kan man inse att feghet är ologiskt i ett långsiktigt perspektiv, eftersom alla dör. Kvar finns bara eftermälet. Man kan krypa för psykopater hela livet, eller så man kan stå upp för sanning och anständighet med mod. Detta är enbart ett medvetet val. Inget annat. Att känna rädsla och att vara feg är två olika saker. Se rädslan och dess ursprung, men var inte feg! Feghet gör att ni kommer förakta er själva, fortsätta vara klandervärda och omoraliska.

Utan mod så kan V inte bli motiverad att lämna monopolkapitalismens knä. Vänsterpartiet har nu länge suttit där, likt en liten knähund, istället för att stå i opposition och har därför blivit medansvariga till monopolkapitalismens politik. Detta har dessutom förvirrat folk. Folket ser s.k. ”vänsterregeringar” som bedriver högerpolitik.

Vänsterpartiet borde givetvis ha stått med folket i vild opposition, ända sedan folket lurades att rösta för EU-medlemskapet! Den vilda oppositionen bör vara grundläggande ända tills vi får en ny folkomröstning! Vänsterpartiet ska naturligtvis inte regera med monopolkapitalets lakejer, men kräva att folket tillåts ta oss ut ur monopolkapitalismens EU, innan V ens överväger att sitta i en regering! Låt monopolkapitalet regera om folket röstar för dem!

Utan mod kan man inte bli motiverad att säga den evidenta sanningen. Den bör sägas och bör heller inte skönmålas i orwellskt nyspråk som pumpats ut av monopolkapitalets hormedier, för annars blir man medskyldig till lögnerna. Det är ingen åsikt, men ett faktum.

Utan mod kan man inte bli motiverad att stödja den person som har andra åsikter än de egna, men kommer stödja uteslutningen av den som ev. talar evident sanning, en sanning som ger kognitiv dissonans, eftersom den innebär att man varit grundlurad länge och måste erkänna detta, först för sig själv, och sedan inför alla andra. Ha modet att erkänna fel och brister! Ingen är perfekt. Ingen förväntas vara perfekt. Prestigen släpper när modet kommer. Den som känner skam och ber om förlåtelse blir också förlåten.

Utan mod kan man inte bli motiverad att verka för yttrandefrihet. Nedstängningar, uteslutningar, munkavle och partipiska motverkar yttrandefriheten och modet. Den begår våld på individens frihet att yttra sig utan repressalier.

Utan mod kan man inte bli motiverad att verka för äkta demokrati. Äkta demokrati kräver yttrandefrihet utan repressalier. Den kräver dessutom att man diskuterar deliberativt med folket, lyssnar på folket och sedan beslutar den som har mod det som folket vill. Endast den som ljuger massivt och lurar folket med olika former av trix, eller den som avslöjar dessa trix, kan förvänta sig att leda nationer. Med mod väljer du den ljusa sidan. Sanningen sida.

Ja. ”Nu sitter vi i smeten och de som drabbas är de mest utsatta och ja, ”Vården är full av krav på lösryckta processmått som skapar oönskade arbetsuppgifter” Så sluta rösta för det! Våga vinna och finn vägar att vinna!

Utan mod kan man aldrig bli motiverad att gå med i, stödja och rösta på andra partier än de som skapat problemet, eller de som ännu saknar ryggrad eller hjärna nog att valsamverka.

Det är sanningens år. Sluta vara en fegis! Det bli sällan rätt om man inte gör rätt!

Rädsla & Feminism & Journalism – Vänsterkvinnan Helene Bergman – Vänstern blundar när det kommer till förtryck i Sverige

Vänsterjournalisten Helene Bergman talar via Riks om den vänsternationelle hjälten Olof Palme, vår stora idol, och hur han skyddade de ensamstående kvinnorna i Sverige på 70-talet. Bergman har bott i Västervik och medverkat i P4 Kalmar. Hon gjorde bl.a. reportage för Bondmororna och om mammografi, samt Radio Ellen och Amanda, rena kvinno-program, samt hur bistånden till SIDA inte fungerar.

Bergman beskriver vad som skiljer dagens journalism från gårdagens. Förr stod de upp för de svaga i samhället och försökte nagla fast politikerna, men det gör inte dagens journalister, menar Bergman.

Bergman menar att dagens politiker beter sig som diktatorer och hon förstår inte varför dagens medier och journalister går med på detta. Hon tror att projektanställningarna är ett gissel som skapar rädsla hos journalisterna.

Bergman tar upp feministisk journalistik. Feminism, menar hon, är mänskliga rättigheter, men menar att svenska män och svenska pojkar som är oerhört jämställda, förtrycks av s.k. ”feminister”, vilket hon tycker är helt fel. Bergman är även förvirrad av dagens HBTQ-rörelse som hon menar förtrycker kvinnor inom sporten.

Bergman tar även upp hur islamismen i Sverige förtrycker kvinnor med muslimsk bakgrund. Hon tar även upp Burka songs 2.0 och Soffan Hermansson (som Vetenskapliga partiet tidigare skrivit om) i Göteborg som ledde till en förtalsrättegång där Soffan friades. Bergman menar att det handlar om yttrandefriheten och hur kommunala chefer är rädda, samt menar att dagens Socialdemokrater, som inte ställer upp på modiga kvinnor, är fega i jämförelse med gårdagens äkta vänsternationella socialdemokrater.

Bergman förstår inte hur s.k. ”feminister” bara accepterar islamistiska imamers predikningar om hur man ska tukta kvinnor. Hon tror att det beror på ren feghet, d.v.s. att svenska journalister och politiker redan har underkastat sig islamismen i Sverige. Måltider och gulligull räcker inte, menar Bergman. Hon undrar varför de kvinnor som har modet att stå upp mot islamistiskt förtryck inte stöttas inom vänstern.

Slutligen ett citat från Bergman:
”Fi är inte det rosa parti de ger sig ut för att vara. Under det rosa täcket finns ingen feminism värd namnet. Istället finns populism, maktbegär, förföljelse, förtryck och könsrasism.”
/Helene Bergman https://www.svt.se/opinion/dra-av-schyman-och-fi-det-rosa-tacket

Radikalfeminismen i Fi verkar nu ha infiltrerat bl.a. V. Populism är i min värld inget negativt ord, men ett skällsord för äkta folkvilja, vilket dagens radikalfeminister inte kan anklagas för att vilja genomdriva, men det verkar helt tydligt som om ”maktbegär, förföljelse, förtryck och könsrasism” är exakt det som ”klassiskt vänster” har blivit utsatta för inom vänstern.