Etikettarkiv: Riks

Ny teori om källan till kontrollordet ”Avgrundshögern!”

Vad får man egentligen prata om i Sverige? Det är Tina Von Schinkel och Richard Sörman som via Riks går igenom samtalsklimatet och vad man får och inte får prata om, i dagens Sverige.

Vid 21:00 i den videon presenterar Richard Sörman en teori om att PK-svenskarna i vänstern ropar på ”Avgrundshögern!” när det ruckas på det heliga fundament som skyddas av PK-svenskarna i vänstern, nämligen ”värdegrunden”, vilken ses som ”godheten” och att det är därför PK-svenskarna i vänstern inte tål diskussioner om de existerande hierarkierna och grunden för dem, eftersom den fastslagna idén inom ”vänstern” är att den gemensamma fienden alltid sitter högst upp i dessa hierarkier är ”den vite västerländske mannen”, vilket gör att de som befinner sig i underläge i denna generella hierarki inte får kritiseras. Kritiken blir tabu. Den som ställer sig kritisk till radikalfeminismen och den extrema islamismen och därmed ställer sig emot den heliga ”värdegrunden” öppnar en ”avgrund” för PK-svenskarna i vänstern.

Detta skulle kunna förklara bisarra förhållanden i pseudovänstern gentemot ”den klassiska vänstern”, vilken jag anser existerar i flera av de patriotiska vänstervridna partier som listas i sidospalten. Om dessa nya vänsterpartier ska lyckas så bör vi nog försöka använda oss av bred och folklig valsamverkan, tror jag.

Mer intressant:
Bilan Osman, reporter på Dagens ETC testar: En vecka – med enbart SD:s egna nyheter

Rädsla & Feminism & Journalism – Vänsterkvinnan Helene Bergman – Vänstern blundar när det kommer till förtryck i Sverige

Vänsterjournalisten Helene Bergman talar via Riks om den vänsternationelle hjälten Olof Palme, vår stora idol, och hur han skyddade de ensamstående kvinnorna i Sverige på 70-talet. Bergman har bott i Västervik och medverkat i P4 Kalmar. Hon gjorde bl.a. reportage för Bondmororna och om mammografi, samt Radio Ellen och Amanda, rena kvinno-program, samt hur bistånden till SIDA inte fungerar.

Bergman beskriver vad som skiljer dagens journalism från gårdagens. Förr stod de upp för de svaga i samhället och försökte nagla fast politikerna, men det gör inte dagens journalister, menar Bergman.

Bergman menar att dagens politiker beter sig som diktatorer och hon förstår inte varför dagens medier och journalister går med på detta. Hon tror att projektanställningarna är ett gissel som skapar rädsla hos journalisterna.

Bergman tar upp feministisk journalistik. Feminism, menar hon, är mänskliga rättigheter, men menar att svenska män och svenska pojkar som är oerhört jämställda, förtrycks av s.k. ”feminister”, vilket hon tycker är helt fel. Bergman är även förvirrad av dagens HBTQ-rörelse som hon menar förtrycker kvinnor inom sporten.

Bergman tar även upp hur islamismen i Sverige förtrycker kvinnor med muslimsk bakgrund. Hon tar även upp Burka songs 2.0 och Soffan Hermansson (som Vetenskapliga partiet tidigare skrivit om) i Göteborg som ledde till en förtalsrättegång där Soffan friades. Bergman menar att det handlar om yttrandefriheten och hur kommunala chefer är rädda, samt menar att dagens Socialdemokrater, som inte ställer upp på modiga kvinnor, är fega i jämförelse med gårdagens äkta vänsternationella socialdemokrater.

Bergman förstår inte hur s.k. ”feminister” bara accepterar islamistiska imamers predikningar om hur man ska tukta kvinnor. Hon tror att det beror på ren feghet, d.v.s. att svenska journalister och politiker redan har underkastat sig islamismen i Sverige. Måltider och gulligull räcker inte, menar Bergman. Hon undrar varför de kvinnor som har modet att stå upp mot islamistiskt förtryck inte stöttas inom vänstern.

Slutligen ett citat från Bergman:
”Fi är inte det rosa parti de ger sig ut för att vara. Under det rosa täcket finns ingen feminism värd namnet. Istället finns populism, maktbegär, förföljelse, förtryck och könsrasism.”
/Helene Bergman https://www.svt.se/opinion/dra-av-schyman-och-fi-det-rosa-tacket

Radikalfeminismen i Fi verkar nu ha infiltrerat bl.a. V. Populism är i min värld inget negativt ord, men ett skällsord för äkta folkvilja, vilket dagens radikalfeminister inte kan anklagas för att vilja genomdriva, men det verkar helt tydligt som om ”maktbegär, förföljelse, förtryck och könsrasism” är exakt det som ”klassiskt vänster” har blivit utsatta för inom vänstern.